År 2006 hittade en vetenskaplig expedition på Island som noggrant skulle studera blötdjurs liv en mussla med speciella egenskaper. När de observerade det i detalj fann de att detta var ett unikt exemplar. Den fick namnet Ming-musslan och visade sig vara det djur som levde längst.
Vad var expeditionen som hittade Ming-musslan ute efter?
Forskare från hela världen genomför ofta expeditioner på och runt Island i avsikt att studera deras blötdjur. Mycket långlivade arter har hittats i kalla vatten och detta har mobiliserat forskarsamhället som försöker förstå åldringsprocessen.
Med sina ringar känner vi till de förändringar som har skett i havet och dess klimat under denna blötdjurs liv.
Island musslor studeras eftersom de är mycket långlivade musslor. De kan svara på vissa okända frågor om åldringsprocessen. Detta beror på att de varje år lägger till en ny ring till sitt skal, precis som träd, och genom att analysera dessa ringar kan vi lära oss havens historia.
Med sina ringar känner vi till de förändringar som har skett i havet och dess klimat under denna blötdjurs liv.
Varför hette hon Ming mussla?
När forskare började studera det insåg de att musslan var hundratals år gammal. Först trodde man att hon föddes när Mingdynastin regerade i Kina och det var därför hon döptes med det namnet.
I takt med att undersökningarna fortskred upptäckte man att den kunde vara mer än 500 år gammal, det vill säga mer än ett halvt millennium.
Death of the Ming Clam
Mingmusslan inkluderades i en studie av många insamlade skaldjur. Dessa undersökningar består av att ta prover på dess skal och när det väl öppnats dör djuret.
Forskarteamet från Bangor University konstaterade att särdraget hos musslan fortfarande var okänd i början av analyserna och därför när de upptäckte dess betydelse var det redan för sent att rädda den.
Ming-musslan, det längst levande djuret, dog innan dess värde var känt.
Hur studerar du musslor?
Studiemetoden är sklerokronologi och består, när det gäller musslor, av att öppna skalet. Det är inte alltid känt om blötdjuret fortfarande lever. Men om den är det kommer den att dö när den öppnas. Med denna metod räknas skalringarna från insidan.
För allt detta visste inte forskarna som studerade Ming-musslan att den fortfarande levde och att den hade funnits bland oss i så många århundraden.
Till sitt försvar kommenterade de att djur av samma art konsumeras kommersiellt dagligen och att vi kanske äter hundratals år gamla musslor till lunch. Deras starkaste argument var att de bara märkte att musslan kunde vara väldigt gammal när studierna redan hade börjat.
Mingmussla, längst levande djur, i rubriker
När nyheten om Ming-musslans ålder bröt, skapade dess fynd rubriker. Samt det olyckliga beskedet om hans död i utredningen. Denna situation ledde till flera protester mot Bangor University, som var ansvarig för forskningen.
Även så ledde deras studie till publiceringen av en högkvalitativ artikel i den vetenskapliga tidskriften Age, 2013. I den beskrev författarna förhållandet mellan livslängden för alla de studerade arterna.
Det längstlevande djuret använde inte för mycket resurser som svar på yttre stressfaktorer. Ming-musslan hade haft en fredlig tillvaro.
Det kan finnas fler Ming-musslor i havet
Det är mycket troligt att Ming-musslan inte är den enda som har lång livslängd. Det vetenskapliga samfundet visar en enhällig åsikt när de försäkrar att det på Island och de arktiska kusterna skulle finnas ännu äldre musslor.
Och lika viktig som långlivade musslor är informationen de kan ge oss. Sedan haven har upplevt förändringar i strömmarna, de senaste för cirka 400 år sedan, under den lilla istiden.
Snäckorna från ostron, musslor, musslor, hummer och havssniglar, hos de långlivade arterna, värdesätter havens historia och visar hastigheten på de senaste förändringarna.
Framtiden för havsforskning
För närvarande påverkas haven av CO2-utsläpp och koraller och blötdjursskal vittnar om det. Försurningen av marina vatten kan skada arternas reproduktion och överlevnaden för ekonomier som är beroende av fiske. De höga temperaturerna som drabbar havet påverkar befolkningen i dess marina fauna.
Med hänsyn till att marina arter också bidrar med omättade fettsyror till människans kost, vilket gynnar det kardiovaskulära systemet, förstås vikten av att stödja vetenskaplig forskning och hitta säkrare studiemetoder för marint liv.