På frågan om ormar är döva konfronteras två versioner av samma bild: den av en kobra som dansar till ljudet av en flöjt och den av en orm som följer ett musikinstruments slingrande rörelser. Vilken är den mest exakta?
Som många saker i den vetenskapliga världen, ligger svaret vanligtvis någonstans mellan de två polerna. I den här artikeln dissekerar vi den möjliga hörselkänslan hos dessa djur och för övrigt ger vi en kort beskrivning av ormarnas hörselsystem. Missa inte det.
Är ormar döva?
Verkligheten är att ormar kan höra, men det finns skillnader mellan dem och andra reptiler.För fyrfotade reptiler överför trumhinnan luftvibrationer till innerörat, vilket orsakar den subjektiva känslan av hörsel, som hos människor och andra däggdjur. Ormar saknar dock detta membran.
Detta faktum ledde till att man på den tiden trodde att ormar är döva. Därefter visades det att de är kapabla att höra, såväl som att uppfatta markens vibrationer. Men de gör det genom käken och kroppen.
Även om de inte har trumhinnor, är innerörat hos ormar välutvecklat för att tolka vibrationerna som kommer genom marken, när de ekar i skallen. Tack vare detta kan ormar bättre fånga lågfrekventa ljudvågor.
Ormar har ett hörselområde från 100 till 700 hertz. Det mänskliga örat kan höra från 20 till 20 000 hertz.
Hur hör ormar?
Även om de kan höra ljud är det sant att ormars förmåga att fånga luftvibrationer är mer begränsad än hos andra reptiler. Evolutionen har dock försett dessa djur med en användbar ytterligare strategi.
Ormen kryper och det är en fördel när det gäller att fånga vibrationerna som färdas genom marken. Mekanoreceptorerna som är spridda i hela kroppen är ansvariga för att skicka information till hjärnan om dessa signaler. Detta är oerhört användbart för ormen när den försöker lokalisera byte och fara.
Föreställ dig en sten som faller i en damm. Om stenen är ett byte kommer ormen att kunna lokalisera den, beroende på var vattnet krusar ifrån.
Ormars hörselsystem: egenskaper och funktion
Evolution har nekat ormar det yttre örat och trumhinnan, men som du har kunnat verifiera, berövar detta dem inte denna känsla. Deras inre öra liknar det hos andra ryggradsdjur, bara att det är berett att också bearbeta vibrationerna som når dem genom marken, inte bara genom luften. Detta är känt som "somatisk hörsel" .
I mellanörat har ormar ett ben som kallas colummella auris, anslutet med vävnad till innerörat, vars syfte är att få inneröratvätskan att vibrera. Denna vätska aktiverar sensoriska celler - kallade cochleaceller - som skickar relevant information till hjärnan.
Dessutom har ormens käke genomgått en mycket användbar modifiering, för att fånga ljuden som färdas genom marken: den är uppdelad i 2 delar, som kallas hemimandibles. Dess funktion är att upptäcka platsen för ljudet, eftersom de kommer att skicka signaler till hjärnan med en asymmetrisk rytm, baserat på vibrationens ursprung.
Ormar – och i allmänhet alla reptiler – överraskar med varje nytt faktum som är känt om dem. De är så gamla, fylogenetiskt sett, att de anpassningar som utvecklats under deras utveckling har tagit riktigt kreativa vägar.
De kanske inte är lika bedårande djur som de som odlade päls, men de är verkligen värda att studera. Tyvärr, om du fortfarande vill försöka förälska dig med en orm, hjälper inte flöjtmusik mycket.
